Ras Cricket - Skin

Finns bara en person jag tänker på när jag hör den här låten o de e mitt hjärta...

Dop-kort

Måste ju bara lägga ut det här kortet här oxå...

E lite smått stolt över mitt egenhändigt ritade dop-kort...

Har sett bilder på hur kortet ser ut när man öppnar det men de finns inga mallar o köpa utan de va bara o ta fram papper o penna - o de gick... =0)

Nästa steg blir nog o göra ett julkort som ser ut som en julgran...

Astma-dags igen då

I måndags va de ju dags o börja jobba igen då efter 4 v semester - trodde jag...

På måndag morron vakna Jossan o kraxa som en kråka o hade jätteont i halsen, hon låg i feber veckan innan o missade kick-off cupen...

Under dagens gång så e de Oskars tur o börja låta som om han andas genom ett sugrör... O på kvällningen efter att ha andats alla sina doser ser han rätt grådassig ut i nyllet... Ringer sjukvårdsupplysningen o får tid till jouren 30 min senare..

85% i syressättning har grabbhalvan... 2 inhallationer där o sen direkt upp till barnakut... Efter 2 inhallationer o 8 Betapren-tabletter blir vi inlagda under natten för inhallation var tredje timme... O tillråga på allt va de överbeläggning på barnavd.

15 barn me samma problem hade trillat in till dom under kvällen, så vi fick sova i ett undersökningsrum - Oskar fick en säng men jag kan lova att deras fåtöljer inte e de minsta sköna o sitta i efter några timmar även om dom går o luta bakåt... :/

På tisdagen ska Oskar o jag träffa Dr Mia på Barnneurologen... Hon hade fått svar på DNA-testet hon tagit för ett halvår sen (som jag glömt bort).

Oskars problem beror inte på att han är prematur utan att jag eller pappan är bärare av en gen som framkallar: ADHD/ADD, läs- och skrivsvårigheter, förståndshandikapp, autism.

Så nästa steg är att jag, pappan o mina systrar ska lämna blod för en DNA-genomgång o sen ska vi få träffa en gen-tekniker från Uppsala som förklara mer...

För mig spelar det ingen roll om det är jag eller pappan som är bärare. Det som känns skönt, är att mina döttrar kommer att veta om att möjligheten finns att dom kan få ett barn med en neurologisk sjukdom. Sen är det upp till dom hur dom ställer sig till det hela.

Grabbhalvan har även börjat me Ritalin... Me like that... =) Men nu gäller de o få halvan att äta ordentligt så han inte går ner i vikt... Grädde i maten o gammaldags mjölk o dricka o fetaste yoghurten som finns... Tyvärr så är vi ju några stycken vid matbordet som inte behövar ha dom sakerna i maten men de e bara o gilla läget... Men prisad vare Dr Mia som på stående fot skrev ut näringsdrycker till han så han får behålla medicinen o ev höja dosen till 2 ggr/dag så han e lugn o fixar hela skoldagen...

Funderingar...

Har inte skrivit här inne på ett tag nu pga lite turbulens som varit i mitt liv... På både gott och ont...

Tankar fanns även att lägga ner bloggen o skapa en ny eftersom en del av dom som har adressen hit inte har nåt me mitt liv o göra längre...

Men varför ska jag behöva fly, gillar dom inte de dom läser finns det en knapp me ett kryss i högra hörnet...

Från den dagen jag träffade Peter hände nåt som jag aldrig trodde att en viss person skulle kunna göra... Eller en dom va ju igentligen några stycken...

Min kompiskrets är numera reducerad, så även min syskonskara...

När min "prat-tant" frågade mig vad JAG fick ut av dom o vad dom gav mig för nåt - så slog de mig att det enda dom gett mig den sista tiden va ett rent helvete...

Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att några människor som utgav sig för att vara mina vänner kunde göra något sånt här mot en som aldrig gjort dom något...

Men nu vet jag vilka som är mina vänner och vilka som inte är det...

Hon som va min Yang är inte det längre o hon som va min syster är inte det heller...

Är man Ying o Yang så finns man där i alla lägen o inte försöker motarbeta nåt...

Fine om man inte gillar det som händer, men när man vänder familjen mot en då har man gått över gränsen...

Det är patetiskt o se försöken som skett/sker runt omkring en...

Min äldsta dotter funderar fortfarande varför hon blev bjuden till ett barnkalas till en tjej som hon aldrig har träffat...

Min mamma såg ut som ett frågetecken när hon hade fått ett semesterkort o en hälsning till "pappsen"..

Att det gjorde ont i början det gjorde de... Men nu när jag tänker tillbaks o ser att allt bara har varit rena sandlåde-fasonerna kan jag inte göra mer än tycke synd om er...

Skulle det mot förmodan inte fungera mellan mig o Peter så vet jag VILKA som är mina vänner - o vilka som inte är det...