Igår onsdag va jag och Jossan upp o hälsa på Jonatan, hans mamma o pappa... Jonatan vägde 3126 gr o 53 cm lång
Det va ju inte så här de va meningen att vi skulle träffa han första gången...
Det skulle ju vara en lycklig dag me gåvor o gosande o luktande på en varm bebis...
Det skulle ju vara en lycklig mamma med kärlek i sina ögon o inte en mamma me sorg i sina ögon...
En mamma som pratar om förlossningssmärtor men att lyckan när man får barnet på bröstet gör att allt de onda försvinner...
Det är INTE så här de ska vara... :(
Jossan klappa o klappa o klappa o höll hans lilla hand o peta han på hans lilla näsa o sen ville hon hålla honom o de fick hon oxå... Vi fikade inne hos han o hon släppte inte sängen under körde den fram o tillbaks så som man gör när man vaggar ett barn...
Efter ca 45 min tyckte hon att de räckte så vi sa hej då till Jonatan o gick tillbaks in till Hannah, hennes mamma o syster...
Nästa gång vi kommer träffa Jonatan är när det är en minnesgudstjänst för han o då kommer han ligga i sin lilla kista... O då kan syskonen lägga ner teckningar, bilder eller annat som dom vill att Jonatan ska ha med sig i sin grav...
En sak är redan bestämt o det är ett kort där alla syskonen sitter tillsammans...
Jag bävar för att gå till jobbet imorron, tur man jobbar kväll så de inte är så många kvar...
Det är tre personer som vet nåt o dom är tysta, men frågorna är många eftersom Tomas varit borta från jobbet några dagar nu... O alla väntar dom ju på att få besked när bebisen tänkt titta ut... :(
fan va jag redan nu känner att jag kommer o hata morgondagen... Eller de e ju redan den dagen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar